Att jag gillar ärvda guldkorn är ingen nyhet. Därför slår hjärtat ett litet extra slag för dopklänningen som Minelle ska bära på hennes dag.
Min äldsta kusin var den första att införa traditionen för 31år sedan och sedan dess har vi fyllt på med namn som min storebrors, mitt egna och min sons, och nu även min dotters.
För varje nytt dop så broderas namn och datum. Även rosetten byts ut till den färg som önskas. Det är tur att kjolen är lång, för namnen börjar bli många.
Och ja, det är Milton som bidragit med de fina fläckarna på spegeln, jag har slutat att putsa den efter ett försök med femtioelva gånger om dagen, haha.