Vilken helg. En bra helg, med väldiga kontraster. Oxhälja, sveriges största marknad i all ära. Några munkar och lite karuseller senare så vart vi mätta på både karuseller och knallar. Efter några timmar i tivoli-vimlet gick vi hem och gav oss
ut på promenad, i lugnet, i skogen.
"Jag ser ända till Mariannelund"
...som Ida sa högt uppe i flaggstången i Lönneberga. Här se vi ända till grannen, som bor strax nedanför den låååång backen.
Bland alla svampar fann vi några enstaka blåbär som Nellsan glatt åt upp, hela högen. Milton blev alldeles bedrövad när han fick se att jag blivit blå om mina ringar.
"Ååååh nej mamma! HUR ska vi få bort det?!?!"
Tur att man alltid har en och annan våtservett i fickan, så jag fick visa att det faktiskt går bort och vi kunde fortsätta promenaden, haha.
Vi tog en avstickare från skogsstigarna och gav oss ut i riktig terräng och jag är så imponerad av de små fyraåriga benen, vad de orkar med. I varje uppförsbacke skulle han dessutom hjälpa sin gamla mamma upp, så då sträckte han ut heeela långa armen
och "drog" upp mig, han är snäll han.
Och tänk för att vi hade även med oss det bästa från Oxhälja ut i skogarna, på en sten med finaste utsikten satte vi oss till ro och åt en varsin munk ♡