Första riktiga jobbveckan och förskoleveckan för min lilla stora flickebebis är avklarad, kommentar på detta?
För Minelle - No biggie!
För mig - sentimental hönsmamma.
Jag jobbar ju numera hemifrån till 100% och är van att haft min vapendragare vid min sida 24/7 ända sen hon bara var en liten grodd i magen. Hon har älskat det, jag har älskat det.
Därför var första dagen nästintill outhärdlig. Hon har som tur var tagit väldigt enkelt på hela förskolegrejen, vinkat glatt vid lämning och verkar trivas som fisken i vattnet! Men jag däremot. När jag svängde in på gården var det så himla tomt i
baksätet, där det annars brukar sitta en liten donna och "diskutera" glatt med mig. När jag släppte ut honorna så stod det ingen övertaggad (vaaarje gång!) Minelle som hälsar de välkommen en efter en "heeej pippin!". Det var så otroligt tomt.
Det enda var att liksom köra igång att jobba direkt! För att fokusera på något. Och vips så flög ju timmarna. Herregud vad jag hinner med att röja undan massor av jobb på de timmarna, så skönt! Det är guld att ha timmarna med barnen
och Jack på eftermiddagen utan att behöva bolla jobb och gos emellan, utan numera bara kan ägna mig åt gos när de är hemma.
Idag har hela förmiddagen gått åt till att fota produktfoton, så nu på eftermiddagen unnade jag mig en förmån som egenföretagare, som jag liksom inte riktigt utnyttjat till fullo än, jag tog med mig en kopp kaffe, en bit mörk choklad och satte mig i soffan
med paddan för att redigera foton. Wow. Just ja, det är såhär en lugn stund känns, så skönt. I en liten stund till, tills abstinensen efter barnen sätter in!
Ni föräldrar vet antagligen precis vad jag pratar om ❤